Gästinlägg

Så har vi då äntligen fått träffa Gustav och Clara. Det gick nästan nio månader av längtan men desto roligare när det väl blev verklighet. Som god svensk visar man dock inte den översvallande glädje man känner men det kändes riktigt, riktigt bra. Nu var det som vanligt igen.

 

Resan med taxi från flygplatsen var verkligen minnesvärd, med en blå Taxi. Vi skulle ju åka med ljusa bilar var det sagt. Nu vet jag varför men det skulle visa sig kunna bli lite häftigare ändå men det var vi lyckligt ovetande om då. Resan gick dock bra och vi kom fram till hotellet. Bagaget var lätt, eftersom SAS hade lämnat kvar min väska i Göteborg. Nu ångra jag bittert att jag lyssnade på rådet att resa med stödstrumpor. Dock tacksam för att jag hade jeans på mig. Ingen behövde se eländet men känslan av att gå omkring i ”knästrumpor” när man äntligen hade kommit till värmen! Incheckningen gick dock som smort. Hotellet och rummet var hur bra som helst. Personalen var väldigt trevlig.

 

Efter att ha lättat av oss bagaget och skjortan, begav vi oss till Claras och Gustavs lägenhet, ja Jesper och August har också del i den. Vi träffade båda två. Vi begav oss ut i Shanghai på cykel och moppe. Ojojoj vilken trafik och så mycket trafik och så mycket tutor. Högerregeln, att släpp fram fotgängare och andra oskyddade trafikanter och till och med förbudet att köra mot rött verkade, om inte vara helt verkningslösa, så åtminstone kraftigt ifrågasatta av många av trafikanterna. Clara körde och jag blundade. Man kommer dock ganska snabbt in i det. På slutet av veckan gick det riktigt bra men jag skulle nog aldrig komma på tanken att köra bil i stan på egen hand. Det första matstället blev inte det de hade tänkt så vi åt mexikanskt, väldigt gott och så ut i trafiken igen. Vi tittade bl a på deras skolområde och var de bott i den förra lägenheten. Därefter lite inhandling av mat till vår frukost. Bra matställe och med moppeparkeringen i källaren. Vi avslutade med att grilla vår egen mat på ett koreansk ställe. Det var inte lätt med beställningen men kul. Tur att det inte var jag som beställde.

 

Ny dag och nya äventyr. Ganska tidig morgon och tunnelbanan till People´s Square, med två byten på vägen. Det gick fort att både lära sig och uppskatta, billigt, rent och snabbt. Började i Peoples Park. En massa paraplyer med lappar på. Inte ens Clara och Gustav visste vad det var men efter lite läsande (ja, jag läst ju förstås inte) drog vi slutsatsen att det var motsvarigheten till våra kontaktannonser. Äldre släktingar verkade fiska efter partner till sina barnbarn. Oklart om det lyckades men med tanke på mängden paraplyer kan det väl inte vara helt verkningslöst. Det var en vacker park med mycket grönt och många smågångar. Ett litet tivoli fanns också, till många barns men kanske ändå mer till pappornas glädje. Det fanns t ex en liten grop med ganska stora grävskopor som kunde manövreras med olika spakar och det såg ut som om papporna var de som njöt mest av grävandet. Ett besök på Shanghai Museum hanns också med. En vacker byggnad var det och Gustav lovade att bjuda när han fick veta att det var gratis inträde. Vi fortsatte längs med East Nanjing Road eller om det nu var västra, har svårt att hålla i sär det. Dyrgata var det i vart fall. Målet var JingAn Temple. Vi kom dit med det var stängt för kvällen. Kanske lika bra det med tanke på att vi var ganska trötta vid det laget. Vi fick istället komma hem till Clara och Gustav, som lagade god mat. Sedan hem och i säng med en gång. Det kostar på att vara på semester.

 

På måndagen träffades vi utanför tunnelbanestationen för att ta oss till symarknaden. Tog dock en god lunch på ett som jag tror italienskt ställe innan äventyret skulle börja. Gott var det och kyparen trodde att vi var tyskar. Han försökte på god skoltyska konversera oss men när han fick veta att vi var från Sverige gav han upp. Eftersom Gustav förklarade det på kinesiska dröp hans småsystrar av för det hade utgått från att ingen av oss kunde språket och därför ställt en massa frågor om oss till storebror. På symarknaden lotsade Clara och Gustav fram oss till John´s. Där hade de handlat tidigare och var igenkända. Jag skulle beställa fem skjortor och valde snabbt fem tyger. Beslutade lika snabbt hur krage, manschetter och framsidan skulle se ut. Gustav skulle ha två skjortor, en kortärmad och en långärmad. Lite mer funderande men ganska snabb procedur ändå. Han förhandlade snabbt fram 100 yuan styck. Ett rent fynd om man frågar mig men det var inget särskilt fick jag veta. Sedan skulle han själv ha en kavaj till avslutningsceremonin. Det gick snabbt att hitta ett snyggt tyg och han visste tillsammans med Clara ganska väl hur kavajen skulle se ut. Försäljaren sade då 1 000 yuan och jag trodde att Gustav skulle svimma. Själv tycker jag att det är en synnerligen resonabelt pris för en skräddarsydd kavaj men där hade jag tydligen fel, väldigt fel. Efter mycket dividerande enades de om 350 yuan. Ja, ni ser vad man kan lura en godtrogen skåning. Kristina skulle sy upp en klänning efter en bild Clara hade hittat på nätet. Hon hittade ett mycket snyggt tyg, som kanske inte är helt i linne, som angavs på katalogen i butiken, men väldigt fint ändå. Samma procedur igen med den skillnaden att Kristina visade sig vara en mycket hårdare förhandlare än jag. Det slutade på 300 yuan. Slutligen skulle Clara sy upp två klänningar efter förebilder på nätet. Efter tygvalet förhandlade de ganska snabbt fram 320 yuan styck. Han började väl bli trött den stackaren och tänkte att det hade varit bättre att snacka direkt med skjortmannen. Då hade förtjänsten ökat avsevärt. Fredag skulle hela härligheten hämtas och 1 000 yuan i förskott.

 

Nu skulle man kunna tro att det var slut på dagen men icke. Vi fortsatte till finanskvarteren. Nu var det otroligt höga hus och hur många som helst. Det saknades inte heller dyra affärer. Vi nöjde oss dock med att inhandla var sin glass och i övrigt fönstershoppa. Kosan styrdes mot floden, som vi gick utmed för att ta båten över till The Bund, det gamla klassiska Shanghai, en fantastisk utsikt mot skylinen på andra sidan floden. Vi fotade mycket och blev sedan hungriga. Efter mat på en hygglig restaurang gick vi ut på The Bund igen. Nu var det mörkt och Gustav och Clara visste en undanskymd hiss upp till en skybar med en vidunderlig utsikt över tidigare nämnda skyline. Vilken avslutning på en lång med fin dag.

 

Nästa dag visade de upp Yuan Garden. Först skulle vi dock testa teer, vilket var väldigt trevligt. Köpte på oss en försvarlig mängd te men det var väldigt gott. Stället med provning var också trevligt. Efter det gick vi in i trädgården. Anläggningen hade byggts på 1500-talet, om jag minns rätt, av en son till hans far. Den hade förstörts men restaurerats. Trädgården är väl värt ett besök. På kvällen besökte vi Da Marko, en italiensk restaurang, efter en synnerligen hetsig taxifärd. Maten var utsökt och stället trevligt, en helkväll. Hemfärden med taxi blev inte mindre hetsig, trots att chauffören tycktes ha badat i Tigerbalsam. Vi kom dock hem välbehållna även denna gång.

 

Dagen efter skulle vi anträda fuskets marknad. Vi hade redan fuskat lite i början med en enklare dito där jag med Gustav och främst Claras hjälp hade inhandlat ett par Nikeskor för 140 yuan. Försäljaren ville ha 1 000 yuan med argumentet att det var ”good quality”, uttalat rätt högt och ganska många gånger. Vi gick från butiken åtminstone två gånger innan hon kom tillbaka och meddelade att 140 yuan var OK. Den här ”fakemaknaden” var dock av en helt annan dimension. Det såg ut som ett riktigt köpcentra i Sverige med breda gångar och välstädade allmänutrymmen. Jag köpte en laddstation till min Iphone och en högtalare med Blue-tooth. Det var väl inga märkesvaror men kändes riktigt bra båda två. Känns lite bättre än att köpa fuskade märken. Vi gick runt ganska länge och avböjde massor av erbjudanden om diverse olika saker av good quality. Kristina och Clara köpte dock totalfusk i form av Longchamp-väskor, två till Kristina och en till Clara. 100 yuan för alla tre, ett kanonpris enligt expertisen men vad begriper jag. Gustav och Clara lyckades också prutande köpa var sin resväska att ta hem sina saker i. Medan Clara gav stället ytterligare en stund gick vi andra ut och leta upp ett jättesolur. Vi hittade det men tyvärr var solen inte framme så det gick inte riktigt att se hur väl det fungerande. Stort och fascinerande var det i alla fall. Det var också väldigt storslaget och pampigt däromkring, väl värt en promenad.

 

Nästa dag skulle vi klara oss själva i storstaden. Tunnelbana ner till Peoples Square för ett besök i stadsplanemuseet. Det var ett trevligt museebesök. Ytterligare en fantastisk byggnad med intressanta utställningar om Shanghais utveckling från liten fiskeby till en stad med 24 milj invånare. Det finns en modell av Shanghai idag, som är väldigt detaljerad och naturtrogen. Den finns på bild men måste upplevas på plats för att man skall förstå fascinationen över den. Vi tog oss sedan fotledes till JingAn Tempel igen för att titta. Det är ett buddisttempel, som är mest intressant för att det kontrasterar så till den intilliggande storstaden med sina hypermoderna byggnader. Lite konstigt känns det när folk skänker pengar till munkarna och en av dem sedan kommer i en stor Buick. Den parkeras precis bakom en Porsche men det är nog bara jag som är lite gammeldags. Å andra sidan skänkte jag inga pengar så det kan jag ju strunta i. Kvällen slutade med att Clara och Gustav kom med streetfood, vilket inhandlats utanför skolan och nästan vid vårt hotell. Det var jättegott, precis som all annan mat vi åt i Kina.

 

Även nästa dag började vi på egen hand. Vi tittade på deras skolområde och tog en tur lite längre bort men kom inte så långt som vi föresatt oss. Vi skulle nämligen vara tillbaka på skolan när Clara och Gustav slutade. Vi skulle äta på ”soppstället”, en restaurang där man själv plockade ihop vad man ville ha i soppan i en korg, som betalades, och därefter lämnades för kokning. Fantastiskt gott och åtminstone för mig exotiskt. Därefter begav vi oss till symarknaden för att prova och förhoppningsvis hämta våra uppsydda kläder. Allt passade bra utom Gustavs kavaj, som hade lite för långa ärmar men det skulle fixas till nästa vecka. I övrigt satt den som en smäck. Jag tror att alla var mycket nöjda och en amatör som jag var mäkta imponerad. Turen fortsatte till avokadotanten för inköp. Där träffade vi på en japansk kvinna som bott i Göteborg för 20 år sedan och tyckte sig känna igen svenska språket. Nu bodde hon i Shanghai men var fortfarande mycket fäst vid Sverige och Göteborg, en synnerligen trevlig tant. Sedan styrde vi stegen mot Shanghai Brewery, ett bra matställe med egenbrygd öl och god mat. Vi satt ute och åt och njöt. Det blir inte så mycket bättre än så.

 

Nu började det närma sig slutet av vistelsen men riktigt slut var det inte än. Ett besök på Tianzifang hann vi med, ett ställe med mängder med små gator, gamla hus och ändå fler små butiker. Det var inte så mycket folk sa Clara och Gustav, Jojo, det kan man kanske säga men många kineser var det, väldigt många om någon hade frågat mig. Efter det fortsatte vi ut på stan och hittade av en slump eller om det var planerat ett ställe som heter K11. Där fanns det all tänkbar lyx och ett måste enligt våra ciceroner. Man kunde designa sin egen Magnum-glass. Det måste ju provas trots en skäligen lång kö. Medan de köade beundrade vi utsikten från takterrassen. Efter den prövningen begav vi oss hem för att förbereda oss för kvällen lyx, ett besök på Lost Heaven, en flott restaurang vid The Bund med mat från Yunnan-provinsen. Gustav hade turligt nog beställt bord, annars hade de varit kört. Massor av folk och ett otroligt surrande av alla dessa människor. Därtill var det synnerligen mörkt i lokalen. Nu låter jag lika gammal om jag är men det var fantastisk god mat och med tanke på att jag bara hade med mig jeans, var väl det tur att det var så mörkt. Vi beställde in fem olika rätter, som vi delade på. Till dessert tog vi in ett fruktfat. En riktig kanonkväll.

 

Sista dagen tillsammans spenderade vi först i akvariet, en ny jätteanläggning med mycket fiskar och andra sjödjur. Efteråt gick vi ut i de fina kvarteren kring finansdistriktet med besök i en visserligen konstlad men väldigt skön park. Där blåste vi lite såpbubblor innan vi begav oss hem till hotellet för att packa ner vad vi hade i våra väskor. De togs sedan med till Clara och Gustav för att de skulle fylla upp resten. Det gjorde de med eftertryck. Jag tror att vi fick med oss drygt 30 kg till att släpa hem på flyget. Med våg lyckades vi pricka maxvikterna. Belöningen var en god middag lagad av de mycket duktiga kockarna Clara och Gustav. De hjälpte oss hem med väskorna till hotellet där vi tog farväl för denna gång, mycket sorgligt men vi ses ju snart igen.

 

Sista dagen skulle vi ta oss ut till flygplatsen med taxi. Planen var att vi skulle gå ut och vifta till oss en taxi av den ljusa sorten men vi fuskade och tog hjälp av den synnerligen trevlige hotellmannen i porten. Han fixade fram en vit VW Touran, en dröm i jämförelse med flera av de andra taxibilarna vi åkt. Vi kom ut tidigt till flygplatsen och kunde i lugn och ro checka in, lämna vårt bagage, äta upp för de sista yuanen och invänta boarding. Efter en lång flygresa med bl a 4 timmar på Kastrup nådde vi Landvetter flygplats 23.35 på måndagkvällen. Jag gick och hämtade bilen på långtidsparkeringen medan Kristina passade väskorna. Vad tyst det är i Sverige. Inte ett ljud och det var första gången sedan vi lämnade Sverige. Det var kallt också, 6° C och kallare blev det tills vi kom hem. Pannan hade jag stängt av innan vi åkte, så det var inte våldsamt varmt när vi kom hem. Efter att ha satt på den, dumpat all packning i källaren och borstat tänderna stupade vi i säng efter mer 24 timmar i vaket tillstånd.

 

Det var en resa det. Vi är så glada för att vi fick hälsa på er i Kina och att ni ville visa upp ert Shanghai. Tack från oss båda. Nu längtar vi till att ni kommer hem. Vill bara säga att vi gärna gör en sån resa till.

 

//Lars-Olof och Kristina

1

Söndagsskola

Lov i Kina har inte samma betydelse som lov i Sverige. Här betyder det att du slipper att gå den dagen, men du måste jobba ikapp det senare, som idag tillexempel. Skola på söndag känns både avigt och konstigt, fråga mig inte varför. Det är något konstigt med att ha undervisning på en söndag.


//Gustav

Bättre med kontakter än kontanter

Här kommer tredje och sista gästinlägget från mina (Claras) underbara gudföräldrar. 

Det är ett ordspråk som jag och mina gamla mc-brudar brukar använda. Det har tagit oss till en stuga i Värmland, en segelbåt i Vaxholm, Visby, ett jakthus i Båstad m.m. Det är kontakter som har boende som vi får låna och som har tagit oss till platser vi inte hade åkt till annars. Och så är det ju lite grann med vår resa till Shanghai. Hade inte Clara och Gustav bott där så hade vi inte åkt på en gemensam resa med mamma,
 Carina och Stefan dit. 
Visst hade man sina funderingar på att ta med mamma till andra sidan jordklotet, men om det var någon som inte klagade så var det hon. Hon är BÄST, och hon är min mamma (stolt)!

Vad vi har gjort under dagarna har ni redan läst om, men som Clara och Gustav säger, så har dom redan hunnit bli lite hemmablinda, men vi har främst reagerat på några saker:

* Jag trodde att det skulle vara ”knökat” med folk överallt, men det var det inte. Möjligtvis i rusningstid på Metro.
* Sjukt billigt att äta
* Ännu billigare att åka taxi

Det är mycket man kommer minnas från veckan, jakten på toaletter, skratten, panikångesten i Kapsylöppnaren (förstår inte att jag utsätter mig för det när jag har höjdskräck), värk i fötter och ben, god mat, konstig mat, men främst kommer vi minnas gemenskapen. Med mamma, syster, svåger och Clara/Gustav.

Jag vill gärna uppmana vänner och andra som jag inte känner men som läser här att åka till Shanghai. Jag tyckte det var perfekt med en vecka. Man hann med en hel del, men det finns massor kvar att utforska. Clara och Gustav är perfekta guider och jag råkar veta att det finns ett rum ledigt till rimlig kostnad ;)

Läste att årets julklapp 2014 är ett aktivitetsarmband, men ni som var med på resan vet att av mig får man inte det utan något helt annat.
Jag köpte 26 st … till och med.

Än en gång största tacket till mamma som gjorde det möjligt och till Clara och Gustav som tog hand om oss. Vi älskar Er <3
Lotta och Jocke